Minne för resten av mitt liv!

Vilken vecka det har varit ombord på Cinderella. Här ska ni få höra........

Som jag skrev sist, så har jag fyllt 30 och det firade jag i Skåne. Ifrån Easy Kit har det varit STEN DÖTT!!!
Jag blev ganska ledsen och började fundera på om jag missförstått något i vår relation till varandra i bandet. Trodde vi var nära vännen........ :-(
Pratade lite med Mårten om det men han sa att jag inte skulle lägga så stor vikt vid det.
Hm.... Ne he, tänkte jag. Hur kan han säga så? Är jag så "fel på det"?

Onsdagen och Torsdagen var lugna dagar ombord och med Inge som gäst sångare känns det alltid bra.

På Fredagen kom Patrik på vilket var fantastiskt roligt och kvällens gig var super kul. På lördagen skulle alla andra i land och käka, men jag bestämde mig för att vila inför kvällens gig. Allt var som vanligt, (trodde jag).

Första set, andra låten i andra set, efter det var inget som vanligt längre.
Mårten slog av låten, la trumm pinnarna och kom fram. Vid detta laget hade Lisen som är vårt största fan också tagit sig fram till scen kanten. Blommor, paket, drink och sång, jag blev så fantastiskt glad. De hade inte glömt mig tänkte jag... Sedan började Mårten prata om den melodifestivallåt som jag och Glenn Borgkvist sjöng 2004 och att Patrik hade övat in den. Jag tycker alltid det är lite pinsamt att prata om gamla saker man gjort. Inte för att jag ångrar mig, utan för att jag tycker det känns som att man hävdar sig en massa, (jag är hellre tyst).
Intro och jag började sjunga.........
Så helt ifrån ingenstans dyker han upp, kliver fram bakom mig och jag bara skrek av förvåning. Glenn, va fan!
Jag visste inte om jag blivit tokig och såg syner eller om jag drömde. Vilken lycka!!
Det ska sägas att jag och Glenn inte har träffats på många år och han betyder mycket för mig då vi blev goda vänner under festival veckan 2004. Jag blev så himla glad att jag inte riktigt vet hur jag ska lyckas förmedla det i ord här, men shit vilken grej.
Glenn stannade på scen och körde några låtar och jag stod bara och log, upprymd av chock.

Tänk att jag tvivlade på "boysen", trodde att de inte tyckte jag var nära vän nog att fira. Förlåt! All den tid att planera och för att inte tala om Glenn, som kört HELA vägen från Skåne till Stockholm och tillbaka för detta. Jag är så innerligt lycklig att jag har arbetskamrater, vänner, ja ni är min familj Easy Kit och jag älskar er! Tack för världens finaste pressent. Detta är ett minne jag kommer ha med mig hela livet. Tack än en gång!! Kram Lotta